Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall

»En mycket lyckad biografi, som skickligt placerar Hägg i hans samtid och ger läsaren en förståelse för perioden … intressant läsning.« Svenska Dagbladet»En kunnig, intressant och inte minst spännande biografi över idrottsikonen Gunder Hägg … Det är flyhänt skrivet och så rafflande att till och med referaten av gamla lopp skapar lätt andfåddhet.« BTJ

Gunder Hägg påstod själv att han var ointresserad av idrott, och att han avskydde att träna. Ändå slog han både konkurrenter och idrottsjournalister med häpnad när han som okänd artonåring besegrade den finländske löparen Gunnar Höckert, regerande olympisk mästare och världsrekordhållare, inför en jublande publik i Östersund.

I början av 1940-talet slog Gunder Hägg femton individuella världsrekord i friidrott och år 1946 innehade han världsrekorden på alla medeldistanser. Efter kriget blev Gunder Hägg anklagad och fälld av Svenska friidrottsförbundet för att ha tävlat mot betalning – vilket vid denna tid var emot förbundets regler. Han blev avstängd på livstid.

I biografin Frontlöparen berättar Björn Lundberg den fascinerande historien om Gunder Häggs uppgång och fall. Det är även en berättelse om det svenska folkhemmet, och om en man som både bokstavligt och bildligt sprang ifrån sin samtid.

Björn Lundberg är disputerad historiker och har en journalistisk bakgrund, bland annat som redaktör för tidskriften Allt om Historia. Han är dessutom en inbiten löpare.

------

Frontlöparen

Gunder Hägg, hans uppgång och fall
En av Sveriges främsta idrottsikoner

Boken skildrar Gunder Häggs liv och karriär med utgångspunkt i det svenska 1900-talets samhällsutveckling. Han föddes i östra Jämtlands skogsbygd på nyårsafton 1918 och det mesta talade då för att han så småningom skulle ägna sitt liv åt det tunga arbetet i skogarna. Några år senare flyttade familjen till samhället Albacken, orten som fick en särskild ställning i historien om Gunder Hägg. Hans uppväxtmiljö har beskrivits som en saga: det hårda arbetet och det enkla livet, skidåkning och löpning på skogsstigar, fadern som stakade ut en bana på 1 500 meter åt Gunder och tog tiden på sin väckarklocka. I boken skildras Häggs uppväxt bortom myterna och kartlägger faktorerna som formade Gunder Hägg till en världsstjärna.

När han ställde upp i sin första riktiga tävling som 17-åring hade han aldrig sett en idrottsplats, men han blev genast jämtländsk juniormästare. Året därpå slog han den regerande olympiske mästaren, den finske storlöparen Gunnar Höckert, vid en tävling i Östersund. Det gav eko i hela idrottssverige och Albackens stjärnskott spåddes en ljus framtid, men han drabbades snart av motgångar som hotade att sätta stopp för karriären innan den börjat på allvar. Först 1940 var han tillbaka och tog på allvar plats i den svenska löpareliten. Då var det inte bara resultaten som väckte nyfikenhet: Gunder Hägg sprang med en lätthet som hänförde publiken. Året därpå slog han sitt första världsrekord, men säsongen avslutades med en neslig avstängning. Det avslöjades att han hade fått betalt för att ställa upp i en tävling och enligt gällande amatörregler var det strängt förbjudet. Efter tio månaders avstängning kom han tillbaka 1942 med stor revanschlystnad: på mindre än tre månader slog han 10 världsrekord och skapade stor Gunder Hägg-feber i Sverige. Den hårda rivaliteten mellan Hägg och Sveriges andra löparstjärna, Arne Andersson, pressade dem att spränga gränserna för vad som tidigare ansetts möjligt.

Framgångarna gav också Gunder Hägg möjlighet att tävla utomlands. Mitt under brinnande krig sprang han i Nazityskland och USA, Finland och Ungern. Men några internationella mästerskap blev det inte. När kriget äntligen var över 1945 och idrottsvärlden åter öppnades för fredlig tävlan hamnade Hägg och Arne Andersson mitt i den mest omfattande skandalen i svensk idrottshistoria: den stora amatörutredningen 1945–46. Domen blev också hårdast tänkbara: avstängning på livstid. I stället för att hyllas som hjältar stämplades de svenska löparstjärnorna som fuskare. Även om Hägg, Andersson och de andra misstänkta löparna hade starkt folkligt stöd blev de utan erkännande eller kompensation.